21 timmar av frihet

Det är så mycket man vill och behöver göra som oftast inte hinns med när man har två små underbara barn. Därför försökte vi verkligen ta tillfället i akt när vi i fredags fick barnvakt. Min bror Micke var på besök hos mor och far och kom då och hämtade barnen för lite umgänge hemma hos dem utan oss. Så från kl 18 på fredagen fram till kl 15 på lördagen var vi fria! Vad skulle vi hitta på med denna dyrbara tid?

Vad är det som vi sällan eller aldrig kan göra tillsammans med barnen eller som är mycket enklare utan dem?

Jo vi började med att svida om och ta bussen ner till stan där vi letade upp en lämplig restaurang. Vi landade på Glädje där vi delade på en fantastiskt snackstallrik till förrätt, varsin högrevsburgare till huvudrätt tillsammans med varsin god öl. Vi blev så härligt mätta, och trötta, för så här sent är vi ju sällan ute och svirar. 

   
 
Vi gick förbi Pressbyrån på vägen till bussen och köpte en tidning om kök och lite godis. Lyx!

  
Väl hemma kollade vi på ett avsnitt av vår nuvarande seriefavorit innan vi somnade gott med vetskapen om att inga nattliga besök av trötta och gnälliga barn skulle komma att ske. Vi skulle inte heller behöva leta nappar eller trösta någon med mardrömmar, och sovmorgon väntade oss båda. FANTASTISKA FÖRUTSÄTTNINGAR. 

Efter nästan tio timmar sömn, TIO TIMMAR, så gjorde vi scones till frukost och inventerade barnens vintermössor, vantar, fuskpolos med mera inför vår lilla shopppingrunda. 

Vi startade med lite köksinspiration på Kvik, sen inhandlades mössor, vantar, byxor och annat som behövdes. 

En snabb lunch på subway och lämning av återvinning hann vi också med innan vi fick återförenas med våra små busungar hemma hos mamma och pappa! Underbart!

Det här är en av anledningarna till att vi flyttade hem, att kunna få barnvakt. Tack mamma, pappa och Micke. Det är värt så himla mycket för oss. 

To the moon…

Vi tog med vårt finbesök från Sandared to the moon and back idag. Eller i alla fall till Balthazar här i Skövde. Det var en riktig hit tycker jag. Billigt inträde och massa spännande experiment, pyssel och andra aktiviteter för barnen. Det får 🌔🌕🌖🌗🌘 av fem möjliga. 

   
    
   

Moooooster

Som tur är finns det saker som piggar upp när man är lite sjuk. Bland annat det här härliga skrattet.  

 
Och den fantastiska nyheten att jag blivit moster igen och att barnens femte kusin äntligen kommit till världen. Igår kom han, syrrans och Marcus andra pojk och Vincents lillebror. Grattis!

Köksdrömmar

Här ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv. Jag är sjuk. Det är väldigt sällan jag har en temperatur som överstiger 37 grader men nu har det hänt och fy vad ynklig jag känner mig. Ont i huvud, hals och faktiskt resten av kroppen också. Vill bara sova, men det är inte så lätt när kidsen också är hemma och är sjuka och gnälliga. Som tur är vabbar Macke dem, men de hörs och syns ändå. 

Jag fördriver tiden med att fundera på hur jag vill att köket ska se ut i vårt nya hus. Huset som ska byggas i vinter och som blir vårt i vår/sommar. Ska bli så skoj och spännande att utforma det tillsammans med Macke. Det jag känner allra starkast för när det gäller köket just nu är vitt kakel med mörk fog. Se några av mina pins från Pinterest. Visst är det fint?

  

Jag sliter mitt hår

När man har mutat, hotat, bett på sina bara knän och hotat ett par gånger till under två timmars tid för att Didrik ska ta sin medicin så är man rätt mör och tålamod och humöret sjunker snabbt till lägsta möjliga nivå. Då känns det rätt kört när man inser att det var första gången av FEMTON!

När den bittra drycken landat i magen så kunde vi äntligen åka på öppet hus på Sötåsen tillsammans med Mackes familj. 

  
Vi kollade på djur, provsatt stora traktorer och åt korv. 

Andra omgången av medicin tog bara 1 timma så då borde kvällens dos endast ta 30 minuter. Härligt! 

Skövde

En natt med orolig sömn för Didriks del resulterade i en dag hemma för mig och honom. Just nu sitter han och snorar och kollar på paddan, det får han inte göra så ofta annars men när man är lite hängig så kan man gott få slötitta på paddan litegrann. 

Det innebar att jag för första gången på länge hade lite tid över. Jag knappade mig in på min egen blogg och blev nästan lite tårögd när jag läste de senaste inläggen. Den senaste tiden har bara rusat förbi och jag har knappt hunnit lyfta blicken, varken för att se framåt eller bakåt. Jag inser att det känns otroligt sorgligt att ha lämnat gråbo, vårt hus, våra vänner, förskola och jobb bakom oss. Men det var oundvikligt. För det är det här vi vill. Vi vill bo närmare, närmare jobb och förskola och närmare våra föräldrar och barnens mor- och farföräldrar. 

  
Flytten gick bra men herregud vad grejer vi har!

I början pratade Didrik en del om att han saknade Gråbo och huset, helt förståeligt, det gör ju vi också. Men nu verkar både han och Idun acklimatiserat sig. Didrik har ju bytt föris och Idun har börjat för allra första gången och det går jättebra! 

  
Didrik är numera blöjfri på dagen, vi testade även lite på natten men efter att vi fick byta sängkläder varje natt så backade vi lite och kör blöja på natten. Alla inblandade är nöjda. 

Idun trivs på förskolan och helt plötsligt härmar hon och pratar som bara den. Det är jätteroligt att lyssna och prata med henne. Talet har verkligen lossnat den senaste tiden. När det kommer till maten så är hon seg i starten men sen äter hon som en häst. Hon vill inte sitta still vid matbordet utan ska gärna stå på stolen eller ligga över hela bordet i försök att nå mer mat. 

 
Det är ganska svårt att förstå att när Didrik var så gammal som Idun är nu så blev han storebror. Hon är ju jätteliten! 

Att bo i lägenhet går bra, kontrakt är skrivet på huset och det ska bli så spännande, jobbet är roligt men herregud, jag skulle verkligen behöva lite fler timmar på dygnet. Men det kommer säkert att rätta till sig inom kort. 

Vi har i alla fall gjort helt rätt. Vi är så nöjda med vårt beslut. Skövde har levererat på  många sätt. Får berätta mer nästa gång. För jag inser att det är rätt roligt att gå tillbaka och läsa här i bloggen och det innebär ju att jag måste skriva något ibland också.