Berg- och dalbana

Just nu åker jag berg- och dalbana. Både fysiskt och psykiskt. Min kropp genomgår diverse olika processer som är olika långvariga och olika smärtsamma/jobbiga. Det jag vet säkert är att de alla kommer gå över, men så fort något lättar så dyker något nytt upp.

Känslomässigt pendlar jag mellan enorm lycka att allt gått bra, att vi alla mår bra och får vara tillsammans till oro och nervositet för hur livet och vardagen kommer bli framöver. Även här vet jag att det kommer lösa sig, det brukar göra det, men just nu verkar hormonerna styra mig i större utsträckning än mitt sunda förnuft.

En kombination av dessa påfrestningar gav mig migränanfallet från helvete häromdan, och det har man definitivt inte tid med om man är ensam med barnen.

Nästa vecka startar verkligheten, då är det dags att stiga ur bubblan och underhålla båda barnen en hel dag själv och på tisdag ska Didrik lämnas på förskolan en stund igen. Eventuellt går jag raka vägen hem igen och lägger mig och hoppas att Idun fortfarande tycker att sova är den bästa sysslan i livet.

20140219-063141.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s