Ett förlösande inlägg

Snart har 6 veckor av min ledighet gått och jag har mått dåligt i 7 veckor. Inte riktigt så jag hade tänkt mig den här sommaren.

Jag lider av hyperemesis gravidarum, för er som inte vet så betyder det extremt graviditetsillamående.

6 juni
Jag och Macke får en oväntad överraskning.
20130724-161208.jpg
9 juni
Macke fyller år och jag börjar må illa, och sedan dess har jag mått dåligt! Detta är också dagen som Didde berättade för våra familjer vad som var på gång.
20130724-162034.jpg
27 juni
Läkaren ville försäkra sig om att det bara var en där inne. Det är nämligen vanligare att man mår extremt illa om det är två.
20130724-162208.jpg

När man mår så dåligt så man inte klarar av att ta hand om sitt eget barn, man klarar knappt av att ta hand om sig själv, så är man glad för sin underbara familj, sina fina vänner och för sin fantastiska make, som just nu drar ett tungt lass här hemma.

Dagarna spenderas mestadels i soffan men jag har lyckats med några små utflykter och en lite större hittills, min brors bröllop i Skellefteå!

Följer denna graviditet samma mönster som förra så är jag kanske redo att börja jobba i september, men jag hoppas innerligt att jag ska bli bättre tidigare än så.

Detta är ett tillstånd som är svårt att förklara för andra. Jag är mycket medveten om att det finns andra som har det betydligt mycket värre och det känns hemskt att klaga över något så underbart som att få bli förälder och mitt tillstånd är dessutom övergående.

Men jag vill ändå klaga lite. Jag mår illa dygnets alla timmar, jag har gjort det i snart två månader och kommer antagligen göra det i minst en månad till, min ork är som bortblåst och jag sover helst några gånger varje dag. Jag orkar inte ta hand om Didrik på egen hand och min lust och inspiration är på noll. Jag har svårt att glädjas åt det underbara som väntar, det enda jag gör är att längta. Längta tills jag ska sluta må illa och mitt liv får börja igen. När jag orkar leka med Didrik och hjälpa Markus med allt här hemma. När jag kan låta Macke få sovmorgon och inte behöva låta honom byta varje bajsblöja. Att få umgås med andra utan att hela tiden försöka tränga undan illamåendet.

Men trots allt detta är jag så klart glad att jag och Markus får den stora äran att bli föräldrar igen. Jag är också lyckligt lottad som har Macke vid min sida när jag mår så dåligt!

20130724-165018.jpg

Annonser

2 thoughts on “Ett förlösande inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s